It's Only Rock'n'Roll

Hamnade i en sentimental svacka såhär på morgonkvisten. Hörde jag nåt om svenskt vemod? Bjuder i alla falla på några grymma låtar här:

"If you have someone lying there with you tonight,
I hope you know how lucky you are"

 

"Another lonely night is one too much..."





"Will you be there beside me if the world falls apart..."

Avslutar med en av världens absolut bästa låtar.
Ojoj, vad jag har gråtit till den här, när sista minuten av
låten går igång är det som att vrida på kranen varje gång...

"And sometimes I cry, it's a fool's lullaby"....

Eftersom jag nu ska vara duktig och blogga på allvar är det bäst man kommer igång. Jag börjar med att slå två flugor i en smäll: Dels kolla upp hur jag "bäddar in" YouTube-klipp på snyggaste sätt i min blogg och dels skryta lite över hur vi lät när vi lekte "Heart" förra året, vann Battle Of The Tribute Bands och fick lira på Sweden Rock Festival.

Filmklippen är från finalen som gick på Tyrol i Stockholm och undertecknad kan ses närmast kameran i blond peruk och mammas rosa kavaj... Bli gärna en kompis till oss i vår Facebook-grupp (klicka här>>)

HEART ATTACK

När ett år är slut ska det ju alltid göras mer eller mindre viktiga listor över det gångna året. Jag bestämde mig för att göra en egen musik/gitarr-lista som jag redan plågat de flesta med, men här kommer den nu i "blogg-version" och lite mer interaktiv:

ÅRETS BÄSTA ALBUM: Lynyrd Skynyrd - God & Guns
(trots några riktigt patetiska "jag och min pistol trivs i södern"-texter så är det en helt makalös platta!)

ÅRETS BÄSTA LÅT: Joe Bonamassa - The Ballad Of John Henry
Visst, man har väl kanske tröttnat lite på den nu, men jösses vad bra den är, och som han sjunger! Se videon längre ner i bloggen.

 

BÄSTA KONSERTEN JAG SÅG (på riktigt): Svårt… Har aldrig varit på SRF och tittat på så lite (sket i alla tre headline-banden inser jag nu…). Europe var väldigt, väldigt bra. Catch The Rainbow var trevligt. Men största nostalgitrippen var nog ändå ELECTRIC BOYS!
 

BÄSTA MUSIK-DVD (live eller dokumentär eller liknande): DiG! Igår (!!) såg jag en filmdokumentär som handlar om en slags hatkärlek mellan banden ”The Dandy Warhols” som det gick bra för, och ”The Brian Jonestown Massacre” som det inte gick så bra för och framför allt deras "ledare"… Mycket intressant, mycket knark, mycket misär! I klippet är "Dandy"-sångaren Courtney Taylor på en konsert med Brian Jonestown Massacre som spårar ur (det är han som sitter och garvar i jeansjacka och också är "speaker" i klippet)

ÅRETS STÖRSTA MUSIKALISKA ÖVERRASKNING (positiv): Kiss - Sonic Boom
Även om den är lite ojämn så är den så otroligt mycket bättre än vad jag trodde att de skulle kunna skapa på ålderns höst. Kolla klippet längre ner i bloggen.

ÅRETS STÖRSTA BESVIKELSE (musikrelaterad): När jag och några till kompade Martina Edoff på scenen utanför entrén till Sweden Rock Festival på fredagskvällen. Vi var så jävla dåliga!! Jag var absolut inte den i bandet som var sämst inrepad, men det blev ju likväl fruktansvärt pinsamt och långt under min (vår) nivå...

BÄSTA GITARRISTEN (med motivering som är kopplad till 2009): Har faktiskt inte brytt mig så mycket om gitarrister under året… Men ok, det var ruskigt kul att John Norum börjat spela strata igen och inte lät som en tråkig Zakk Wylde-wannabe på nya Europe-plattan. Jo förresten, för helvete… CONNY BLOOM, always Conny!!!

BÄSTA/SKÖNASTE GITARREN JAG SPELAT PÅ 2009:
Min HPD-strata som jag köpte av en gammal kompis (Limpan). Någon billig, tunn (!), badkarsfräst skitkropp från Squier antagligen, men med Warmothhals, custommickar, Wilkinsonstall och ett ”Clapton’s Blackie”-utseende så är den helt fantastisk!

BÄSTA/SKÖNASTE FÖRSTÄRKAREN JAG SPELAT PÅ 2009:
Har inte testat så mycket men just nu är jag kär i min Blackstar HT5 Ministack. Snygg är den också!

MITT PERSONLIGEN STÖRSTA ÖGONBLICK (med musikanknytning) UNDER 2009:
Med tanke på att ovanstående lyckogig sjabblades bort får det nog bli en succévecka som coversångare på Engelen i våras. Mycket roligt!

MUSIKRELATERAT MÅL FÖR 2010:
Att göra Rough Diamonds bästa demo, att spela in några ”solo” låtar (som inte passar RD:s stil), att bli en skitbra musiklärare, att tjäna feta stålar på att lira covers och att vara bättre än någonsin på scen!

 

Nu blir det musiklektion... Det finns en väldig massa bra artister och det finns en väldig massa bra låtar här i världen. När det gäller att nämna sina favoritartister så ser jag det helt enkelt så att det är person/grupp som har en väldigt stor andel mycket bra låtar och dessutom framför dem bra. Med den definitionen kan jag lugnt påstå att en av mina absoluta favoritartister är Robbie Williams. "Angels" är en av världens bästa ballader och han har dessutom flera låtar till som är och nosar på den titeln. "Let Me Entertain You" är enligt mig, helt klart, en av 90-talets bästa rocklåtar. Utöver det kan jag räkna upp 15-20 låtar till med Robbie som helt enkelt är tokbra!

Vad har då detta att göra med namnet i rubriken; "Guy Chambers"?! Ja det ska vi snart komma till, men först en lite utvikning om min fäbless för hjälpredor/sidekicks/"någons högra hand":

- Ett bra exempel är en kille som heter Neil Carter. Inte många därute som känner igen det namnet men om man nämner att han spelade gitarr, keyboards & sjöng med en viss Gary Moore under hans mest framgångsrika år på 80-talet och dessutom har skrivt "Empty Rooms" och en hel del andra av Garys låtar, då förstår ni att han nog var ganska viktig för framgången trots att det bara stod "Gary Moore" på skivorna.

Jag kan mala på om många sådana här exempel men nöjer mig med att säga: Vad vore Lennon utan McCartney? Vad är Axl utan Slash? Vad vore Helan utan Halvan osv. Och nu, tro det eller ej, så ska jag hitta tillbaka till inläggets kärna:

Vad vore Robbie Williams utan Guy Chambers? Mitt svar: Förmodligen inte ens en tiondel så känd och välavlönad som han nu är. Och vad baserar jag det på? Jo, att Robbie Williams senaste platta och nya singel är skit jämfört med hans fem första album (som alltså Guy Chambers var med och skrev och producerade).
 
Guy Chambers har parallellt med arbetet med Robbies karriär och nu efteråt skrivit låtar med/till Kylie Minogue, Tina Turner, Anastacia, Andrea Bocelli, Brian McFadden (Westlife), Mel C och många andra och jag har egentligen inte mer att säga än att Guy Chambers är ett geni och en av mina absoluta favoritlåtskrivare! Och det bästa sättet att visa det är väl helt enkelt att lägga upp några exempel på vilka hitlåtar han skrivit (19 hitsinglar bara med Robbie Williams t ex):

GUY CHAMBERS - THE GENIOUS


Guy Chambers Hemsida

Som de flesta i min ålder så har man en speciell relation till Europe. Om man dessutom spelar själv och kommer från Väsby så blev det självklart att man avgudade allt de gjorde. Och de var jävligt bra!

På senare tid har jag dock upptäckt att "vanligt folk" har missat att Europe har återförenats sedan 2004 och släppt två album och har det tredje ute väldigt snart (det åttonde totalt). Nu låter det inte exakt som det gjorde på 80-talet, men det är väl bra för då skulle de bara bli kopior på sig själva. Om det nu är några därute som tillhör kategorin "Va! Finns dom?!" så har ni ett par fina smakprov på "2000-talets Europe" här:

EUROPE - HERO (2004) 




EUROPE - ALWAYS THE PRETENDERS (2006)

EUROPE - LAST LOOK AT EDEN (2009)

Först ett par ord om Spotify's förträfflighet: Fett bra! En tanke slog mig att jag ville lyssna på Simon & Garfunkel. Vet inte varifrån den tanken kom, det var länge sen, men jag antar att längtan efter lite lugnande vacker "acke-musik" fick mig att tänka på just dem.

För de som inte har det minsta koll alls på Simon & Garfunkel kan jag nämna att de slog igenom i USA på 60-talet som en singer/songwriter/folksong-duo. Paul Simon är den självklara "hjärnan" i konstellationen och Art Garfunkel bidrar "bara" med sin röst (och möjligtvis sin underbara frisyr). Inte så bara förresten, i min bok är de kungarna av stämsång! Underbart.

De tidlösa hitsen är många men jag gissar att den största "singelhiten" är 'Mrs Robinson' som skrevs till soundtracket till filmen 'Maratonmannen' med Dustin Hoffman i huvudrollen (Mrs Robinson var en äldre gift kvinna, eller var hon änka, som Dustin Hoffmans rollfigur hade ett förhållande med i filmen).

Att plocka ett exempel på en låt som ska representera deras storhet är både lätt och svårt. Att välja en skitbra låt är lätt, men att välja ut den bästa är svårt... För er som har Spotify passar jag på att utnyttja möjligheten att direktlänka till det jag tycker att ni ska lyssna på. Klicka helt enkelt här>>

Eftersom Mikael Rickfors helt oväntat dök upp som gubben ur lådan i Melodifestivalen måste jag få tipsa om all otroligt bra musik han har gjort. Alla känner naturligtvis "Vingar" och de flesta känner igen "Som stormen river öppet hav". För mig är det dock den bluesiga, souliga, rockiga, engelskspråkiga Rickfors som är den allra bästa. De två plattor jag håller högst är "Judas River" från 1991 och "Happy Man Don't Kill" från 1997 med en extra liten guldstjärna för "Judas River". När jag tänker efter gör den nog att Mikael Rickfors för mig är en de fem bästa svenska artisterna genom tiderna!

Han har en helt otrolig röst som man önskar fanns på fler bra skivor än den gör. Gitarristen Johan Norberg berättade någon gång i en intervju att Rickfors är den enda sångare han hört som sjöng så starkt att han kunde höra hans "oförstärkta" röst trots att han stod 4-5 meter ifrån honom på scenen och trummor och förstärkare öste på.

Jag brukar ju alltid slänga in ett YouTube-klipp som ger ett bra exempel på vad jag menar. Tyvärr finns inga videos eller bra liveupptagningar från någon av mina favoritplattor, så det får bli en gammal klassiker från 1979, bra den med.

Till att börja med en liten spekulation eller snarare fundering... Varför lyssnar jag på lugn, atmosfärisk keltisk folkmusik/världsmusik oftare än någonting annat? Jag är ju hårdrockare! Nåja, jag har redan funderat på det vid ett flertal tillfällen så svaret kommer här:

Först därför att det alltid tilltalat mig/fångat mig. När det dyker i upp liknande musik filmer som t ex Den Siste Mohikanen, 1492, Medeltidsskildringar, Sagan Om Ringen och faktiskt här och var i Titanic så fastnar jag direkt. Så att jag "slukade Loreena McKennitt med hull och (rött) hår" kanske inte var så märkligt. Minns dock inte hur jag fann henne...

Den andra anledningen till att Loreena McKennitt kanske är den artist jag lyssnar mest på, åtminstone hemma, tror jag är: Att eftersom man håller på med så mycket musik själv och repar på, minst sagt, hög volym, så är det som balsam för öronen att låta hennes ljuva stämma, det sköna ljudlandskapet och de otroligt tuffa melodierna svepa genom rummet.

Det här är musik för mörka kvällar med tända ljus, för dystra kvällar i ensamhet, för harmoni och avslappning, hon är helt enkelt otroligt bra! Bättre än så här kan musik knappt bli...

Ok, Scorpions har inte mycket att ge 2008 tyvärr, och jag erkänner att jag varit en av dem som bespottat dem på senare år, men nu har jag haft en liten nostalgiperiod och måste få ha med denna skiva i kategorin "favvoplattor genom åren" eller nåt liknande. Nostalgi och nostalgi förresten, men denna skiva kom när jag var 13 år och just hade upptäckt hårdrocken. Jag svalde allt (sexuella anspelningar undanbedes ;o) som hette Iron Maiden, Saxon, UFO, Rainbow och... Scorpions.

Jag hade fått Scorpionsskivorna "Animal Magnetism" och "Blackout" på kassett av musikläraren vi hade i 5:an. När vi sedan  var i Dubrovnik sommaren 1984 (el. 1985) , i vad som då var Jugoslavien, köpte jag "Love At First Sting" på LP i någon sunkig öststats-pressning som knastrade ganska mycket. Den gick trots det varm i åratal... Nedan YouTube-klipp på de två största hitsen från den skivan, tidlösa klassiker eller 80-tals kitsch? Bedöm själva!

Har precis läst en recension av en ny platta i Sweden Rock Magazinesom heter "George Lynch's Souls Of We - Let The Truth Be Known" och sitter nu och lyssnar på den. Vet ni inte vem George Lynch är så har ni lite bakgrundsinfo här: (http://en.wikipedia.org/wiki/George_Lynch_(musician) . Flera av recensenterna tar till ord som "det bästa George Lynch släppt på platta". Har inte lyssnat in mig på skivan än men jag tvivlar starkt på att den kommer ens i närheten av Lynch Mob's "Wicked Sensation", bandet som George Lynch (som är gitarrist) bildade efter att han hoppade av/sparkades från Dokken. Wicked Sensation släpptes 1990 och är en av mina absoluta favoritplattor genom tiderna! Skickar med ett smakprov (God bless YouTube!)

Mycket skön och underskattad artist. Bra låtar, skön röst och fantastiskt rolig & trevlig (såg honom på Rix MorronZoo härom veckan). Kolla in hans plattor Chariot (2007) och Gavin Degraw (2008), grymt bra!

Jag hade inte förväntat mig ett skit av AC/DC år 2008. Eller rättare sagt, det var just skit jag hade förväntat mig. När någon proffstyckare sedan klämde till med "Bästa plattan sedan Back In Black (1980)" så blev det ju nästan skrattretande! Men!!  Ni som gillar AC/DC: Det är deras bästa platta sedan Back In Black! Och till Brian Johnson får jag nicka snällt med kepsen i hand och säga: Förlåt. Han sjunger kanon!