It's Only Rock'n'Roll

- Köp inte 3-pack korv för 100:- i det mysiga ståndet mitt i Väsby Centrum. Renkorv, älgkorv, vildsvinskorv... Same shit different name, det var mest fett och griskött i och smakar således precis som vilken "prickig korv" som helst. Och då menar jag alla tre sorterna.

- Visste ni att NOW har slutat med Cheap Monday-jeans. Var ska man hitta sådana nu då? (nej det är inte till mig)

- Dryga gammelkärringar! Om någon (jag) står vid inslagningsbordet så kan man väl inte tränga sig fram för att stå och rulla till sig (sno alltså) en massa omslagspapper?! Och ska man bara riva av en bit säger man väl det? "ursäkta får jag bara ta en liten bit papper". Hur fan har de klarat sig i alla år?

- Visste ni att bokhandeln har en j-la massa sällskapsspel? Det visste inte jag.

- Hade jag varit 20 och precis slutat gymnasiet skulle jag plugga till apotekare. Det är BARA tjejer på Apotek! Hälften är tanter som kan vara lite mammiga åt en på jobbet så man inte behöver jobba så hårt och hälften är tjejer som man kan... ja ni hajjar. Firmafest <--> Paradis.

- Visste ni att Rough Diamond's nya singel finns på Skivdraken? Bra!

- Skivdraken och BokCompaniet var förresten de två affärer som tillhandahöll servicen paketinslagning.

Nu är den äntligen färdig... Årets julklapp. Fick master och omslag till nya singeln idag och efter ett par timmar framför hembränningsapparaten finns det från och med imorgon söndag en ny Rough Diamond-platta att köpa på Skivdraken i Upplands Väsby.

Egentligen är det fyra låtar på plattan men singellåten heter "Arise"och kommer också att fungera som Väsby Hockeys nya "kamplåt". De övriga tre låtarna har vi släppt förut men de känns ändå nya, välljudande och fräscha eftersom vi har fått dem remixade och remastrade samt fin-fina keyboards på samtliga låtar. Gör en kulturinsats, köp vår nya platta!, men kolla gärna in videon här så länge:

Vad är egentligen planen med pulvermos? Nu menar jag inte den vanligaste och "klyschigaste" ståndpunkten att pulvermos är så äckligt och att "det måste vara riktigt potatismos om jag ska äta det"... Nej, nu undrar jag mer över vad planen är när det gäller hur man ska äta potatismos. Idag gjorde jag (eftersom detta är något jag redan vetat om i flera år) fyra portioner potatismos enligt doseringen på paketet. Detta räckte nästan till en vuxen, en 12-åring och en 2-åring!... Altså typ 2 vanliga portioner. Eller tre kulor mos på ett gatukök  om man så vill.

Så här har det varit så länge jag kan minnas, vad beror det på? Äter jag potatismos fel? Är det tänkt som en delikatess-klick i hörnet av tallriken? Lika mängder mos & lingon till köttbullarna typ. Max en tesked till varje fiskpinne. Och det viktigaste av allt: Varför lägger man flera dagars energi på en klimat-konferens i Köpenhamn innan man har löst det här problemet!

Förresten... En bra BECK-film!

När ett år är slut ska det ju alltid göras mer eller mindre viktiga listor över det gångna året. Jag bestämde mig för att göra en egen musik/gitarr-lista som jag redan plågat de flesta med, men här kommer den nu i "blogg-version" och lite mer interaktiv:

ÅRETS BÄSTA ALBUM: Lynyrd Skynyrd - God & Guns
(trots några riktigt patetiska "jag och min pistol trivs i södern"-texter så är det en helt makalös platta!)

ÅRETS BÄSTA LÅT: Joe Bonamassa - The Ballad Of John Henry
Visst, man har väl kanske tröttnat lite på den nu, men jösses vad bra den är, och som han sjunger! Se videon längre ner i bloggen.

 

BÄSTA KONSERTEN JAG SÅG (på riktigt): Svårt… Har aldrig varit på SRF och tittat på så lite (sket i alla tre headline-banden inser jag nu…). Europe var väldigt, väldigt bra. Catch The Rainbow var trevligt. Men största nostalgitrippen var nog ändå ELECTRIC BOYS!
 

BÄSTA MUSIK-DVD (live eller dokumentär eller liknande): DiG! Igår (!!) såg jag en filmdokumentär som handlar om en slags hatkärlek mellan banden ”The Dandy Warhols” som det gick bra för, och ”The Brian Jonestown Massacre” som det inte gick så bra för och framför allt deras "ledare"… Mycket intressant, mycket knark, mycket misär! I klippet är "Dandy"-sångaren Courtney Taylor på en konsert med Brian Jonestown Massacre som spårar ur (det är han som sitter och garvar i jeansjacka och också är "speaker" i klippet)

ÅRETS STÖRSTA MUSIKALISKA ÖVERRASKNING (positiv): Kiss - Sonic Boom
Även om den är lite ojämn så är den så otroligt mycket bättre än vad jag trodde att de skulle kunna skapa på ålderns höst. Kolla klippet längre ner i bloggen.

ÅRETS STÖRSTA BESVIKELSE (musikrelaterad): När jag och några till kompade Martina Edoff på scenen utanför entrén till Sweden Rock Festival på fredagskvällen. Vi var så jävla dåliga!! Jag var absolut inte den i bandet som var sämst inrepad, men det blev ju likväl fruktansvärt pinsamt och långt under min (vår) nivå...

BÄSTA GITARRISTEN (med motivering som är kopplad till 2009): Har faktiskt inte brytt mig så mycket om gitarrister under året… Men ok, det var ruskigt kul att John Norum börjat spela strata igen och inte lät som en tråkig Zakk Wylde-wannabe på nya Europe-plattan. Jo förresten, för helvete… CONNY BLOOM, always Conny!!!

BÄSTA/SKÖNASTE GITARREN JAG SPELAT PÅ 2009:
Min HPD-strata som jag köpte av en gammal kompis (Limpan). Någon billig, tunn (!), badkarsfräst skitkropp från Squier antagligen, men med Warmothhals, custommickar, Wilkinsonstall och ett ”Clapton’s Blackie”-utseende så är den helt fantastisk!

BÄSTA/SKÖNASTE FÖRSTÄRKAREN JAG SPELAT PÅ 2009:
Har inte testat så mycket men just nu är jag kär i min Blackstar HT5 Ministack. Snygg är den också!

MITT PERSONLIGEN STÖRSTA ÖGONBLICK (med musikanknytning) UNDER 2009:
Med tanke på att ovanstående lyckogig sjabblades bort får det nog bli en succévecka som coversångare på Engelen i våras. Mycket roligt!

MUSIKRELATERAT MÅL FÖR 2010:
Att göra Rough Diamonds bästa demo, att spela in några ”solo” låtar (som inte passar RD:s stil), att bli en skitbra musiklärare, att tjäna feta stålar på att lira covers och att vara bättre än någonsin på scen!

 

Jag har önskat mig något manligt i julklapp... En riktig borrmaskin/skruvdragare istället för de billiga skitvarianterna man köper på Rusta. Inte Makita som kostar 4-5.000:- men hälften i alla fall. Vad ska jag med den till då? Har man tur kanske jag bli bättre på att fixa hemma, men troligast är att jag sätter ihop gitarrer med den.

Har fyndat lite gitarrdelar. Var duktig och gick ner från tio elgitarrer till bara fyra, men nu börjar det nog öka lite igen... Har köpt på mig två gitarrkroppar och en hals och nu kan jag inte bestämma mig hur jag vill att den ska se ut färdig, vilket blir bäst?

 

 

Ja, den rubriken lever man nog upp till om man tittar på kontinuiteten... Varför jag bloggar överhuvudtaget är egentligen en gåta eftersom jag, som jag också beskriver i bloggens begynnelse, aldrig lyckats var bra på att hålla kontakten med vänner via brev eller telefon heller innan detta uppfanns... Ingen brevskrivare, ingen dagboksförfattare och framförallt t o m en usel textskrivare trots att jag håller på med musik.

Kom förresten på att (kanske nämnt detta tidigare) min kompis Hannu, som inte precis är bloggare/facebook-anhängaren nummer 1 faktiskt hade en webbaserad loggbok (förkortas numera blogg ;o) redan för nästan 10 år sedan innan någon hade hört ordet. Den handlade mestadels om vad som hände i Short Katts värld... Dags att dra igång igen Hannu? (mitt förslag är att du Rough Diamond-bloggar på engelska för hela världen på vår MySpace-sida).

Hur som helst, jag försöker ännu en gång rycka mig i kragen och komma igång med bloggen som väldigt få läser... Är ju inte dummare än att jag förstår att det måste ju finnas NÅGOT attraktivt med den om man ska vilja följa den. Jag får nog se till att bli lite mer frispråkig och taggig så får vi se om det kommer att berika eller förstöra mitt liv. Mer dagbok (som många fjortisars meningslösa bloggar) ska det i alla fall bli så att det blir lite mer kontinuitet. Vad tror ni? Blir det bra?

Ja visst ja... Bloggar utan bilder blir så j-la trista. Den här passade fint tycker jag.