Måste jag gilla Patrik Sjöberg nu?
Hörde på radion i morse att Patrik Sjöberg har släppt sina memoarer. Där berättar han om att han som barn blev sexuellt utnyttjad av sin styvfar/tränare. Det är naturligtvis fruktansvärt synd om Patrik som haft en sådan uppväxt och gubben borde lynchas men betyder det att jag måste gilla Patrik Sjöberg nu?
Är det för att döva sina hemska barndomsminnen han har tagit droger eller är det för att han är en idiot och jag alltid har upplevt honom som osympatisk? Har dessa traumatiska upplevelser gjort att han satt upp en oigenomtränglig sköld mot att visa upp ödmjukhet, medmänsklighet och empati eller är han bara dryg? Vem vet, inte jag....
Skärtorsdagen
Om man skulle försöka få fart på bloggen igen då...
- "Undrar vilken gång i ordningen han skriver det där", tänker nu det fåtal som faktiskt orkar kolla upp min blogg ibland. Nåväl, jag vet inte om jag tror på det själv, men det är aldrig för sent att ge upp så jag kan lika gärna vänta ett tag med det.
Liten statusuppdatering över det som är Mickes liv då: Förra måndagen började jag jobba på ABF i Upplands-Bro. Än så länge har jag nollkoll men det känns ändå bra och "just idag är jag stark" och har stora förhoppningar på att detta kommer att bli jättebra. Från och med tisdag kommer jag att börja jobba heltid, något jag insåg häromdagen att jag inte gjort på flera år!
Igår fick min pärla (SAABen alltså) sig en rejäl våromgång med både in- och utvändig tvätt (inte av mig, jag lämnade in den hos The Polish Man). Skulle väl kunna gnälla på några små brister i arbetet men med tanke på att bilen har skitats ner både inuti och utanpå under en hel vinter så tycker jag ändå att det var helt okej utfört.
Sedan fick jag ett infall att bilen skulle pimpas lite... Den har ju gått 27.000 mil redan och ser lite trist ut inuti så jag tycker den hamnar i kategorin raggarbil i alla fall och då får man köpa lite onödiga/osmakliga(?) inredningsdetaljer. I mitt fall blev det Ed Hardy-överdragsklädslar till framstolarna och ett stort jävla klistermärke som verkligen balanserar mellan kul/ball och töntigt... See you on the road.
Fy fan för våren
Jag brukar tänka att vi nog alla har "någon skit" vi är drabbade av. Jag har allergin, andra har diabetes, migrän och liknande saker som är jävligt besvärligt men liksom inte "får" påverka vardagen.
Nu har man fyllt 40 och då är det dags att få börja bli lite bitter, eller? Så mycket kul man har missat i livet pga av den jävla snuvan, astman, de rinnande ögonen och nysanfallen. I höst är det jag som tar tjuren vid hornen och tvingar mig till en vaccinering (vilket innebär att springa till Vårdcentralen och få en spruta i veckan i ett år eller nåt sånt...).
