It's Only Rock'n'Roll

Å ena sidan kan man konstatera att jag inte vet ett skit om musik, å andra sidan kan man konstatera att det är ett faktum att Melodifestivalen inte handlar så väldigt mycket om musik... Nu lät jag nästan som alla andra gnällspikar som tycker att att festivalen är kass och att det bara är dynga, men det var inte det jag avsåg. Jag hörde ett par bra låtar i lördags, ingen tvekan, men det var sämre uppställning än på länge. Ok, vadan denna sågning av någon som bestämt sig för att inte var en endimensionell surgubbe som bara kan gnälla på allt vad Melodifestival heter?

För det första; så gick ju de två kändaste och mest folkkära artisterna till final trots att de båda två hade låtar som var mycket svagare än en hel del av allt annat de gjort genom åren. Ingen av dem kommer att vinna finalen (ok, en liten reservation för Brolle då ifall hans låt skulle växa enormt veckan för finalen, men jag tvivlar).

För det andra; så var det Elisabeth Andreasson och ingen annan som sjöng bäst av alla. Precis i början verkade hon ha obefintlig medhörning och slirade på ett par toner, men sedan var det klockrent (på studioversionen är hon förvillande lik Helen Sjöholm på sina ställen). Låten var lite väl pretantiös som jag nämnt tidigare men hade det varit Carola (eller för den delen Sanna Nielsen) så hade den varit i final direkt. Nu kom den.... Allra sist.

För det tredje; värt att notera: De tre låtar som framfördes på svenska hamnade på de tre sista platserna. Ok, de var inte bäst, men nog är det väl ett tydligt bevis på att inte många bryr sig om att bidragen ska vara på svenska längre?

Ok, en kort resumé då som kanske låter som bortförklaringar för mina felberäkningar, men skit samma:

Brolle & Sanna gick till final på sin popularitet och säkerhet i framförandet. De är båda mycket proffsiga.

Jag trodde inte att Loreen skulle nå andra chansen men är mycket glad att hon gjorde det. Hon sjöng tokbra live och för varje gång jag hörde låten så kändes det att det är en stark radio-/danshit som kommer ge henne chansen till ett break. Snyggt framträdande!

Babsans framträdande var precis som jag trodde. Värdig en finalplats i en småstadsrevy men inte i Sveriges största TV-program. Däremot trodde jag att fler svenskar skulle gilla det, men där hade jag fel.

En annan artists popularitet jag (liksom Christer Björkman?) överskattat var Elisabeth Andreasson. Jag trodde helt enkelt att en betydligt större del av den svernska tv-publiken skulle gilla "rutinerad schlagerartist sjunger jättefint i storslagen ballad". Tydligen var det inte tillräckligt att "sjunga jättefint i en storslagen ballad" om man bara var en "gammal föredetting utklädd till marängbakelse".

The Moniker är en skön prick, men då han svävar ut lite för mycket från studioversionen för att låten skulle låta riktigt bra live blev jag ändå förvånad att han gick till Andra Chansen. Dock blir jag glad när folk röstar fram glada låtar, det finns hopp för världen!. peace and love!

Anniela var ju en annan liten bakelse! Tyvärr hade den gröna marsipanen krullat sig över axlarna så att man inte såg hela henne, men det var en hel del Brigitte Bardot som klev in och.... Inte kunde leverera sin låt. Hur många gånger har man inte hört det här fenomenet när versen är alldeles för låg för att refrängen ska bli lagom hög? Lät illa och jag tycker refrängen är halvkass (dessutom låter "elektrisk" betydligt coolare på engelska när Robyn eller Leila K sjunger det så det var ju dödsdömt redan där). tror dock på lite radiohit för Anniela om hon slår sig fram i intervjustolarna hos radiostationerna nu i vår.

Christian Walz lät som... Christian Walz. Och det är ju bra, men när en spröd falsett blir FÖR spröd blir det inte vackert. Precis som jag tycker är fallet med Salem Al Fakir så låter Chiristians röst tokbra på skiva men live blir det för "mesigt". I sann schlageranda passa jag på att döma utseendet också och ger rött kort till det där skägget...

Annars hade min kompis Olov en bra kommentar när jag tog upp "pausfgågeln" Christer Sjögren:
-"Helt plötsligt insåg man att kvällens bidrag trots allt inte var den sämsta skit som fanns och att de gärna fick komma upp och sjunga en gång till".
Jag har inget emot Christer Sjögren, det var mormors stora favorit, men om man nu ställer upp på TV-underhållning som går ut på att få en "total makeover" och göra något utanför sina vanliga ramar så måste man väl för fan våga göra mer än måla en liten blixt på kinden och ha en kostym som bara är lite blankare än de man har burit på scen de senaste 40 åren?!?! Jag hoppades åtminstone på orange Ziggy Stardust-frilla, färgglada cowboyboots och en hårdrockande version av "Rebel Rebel". Nu blev det bara ett urvattnat framförande och en totalslakt av en av världens bästa låtar (Life On Mars).